Så här definierar sig moderaterna i dag i sitt handlingsprogram:
Moderaterna är vår tids arbetarparti och vill ge fler människor större frihet och möjligheten att stå på egna ben.
Jag blir väldigt betänksam när jag läser det som står där. Jag tänker:
Schizofreni?
Arbetarparti?
Vår tids arbetarparti?
Det är inget annat än en illusorisk retorik som med framgång ledde till blått maktövertagande 2006. Myten om det nya ”arbetarpartiet” är emellertid krossad. Vi ser i dag effekterna av den moderata politiken med breddade klyftor, ökande orättvisor och en utrikespolitik inte värd namnet. Man kan se ett tydligt samband: Den röda tråden i politiken hos ”frihetens” parti moderaterna. Så här har moderaternas politik tett sig genom tiderna:
1904–1918: Nej till allmän rösträtt.
1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet.
1919: Nej till åtta timmars arbetsdag.
1919: Nej till kvinnlig rösträtt.
1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
1923: Nej till åtta timmars arbetsdag.
1923: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
1927: Nej till folkskolereform.
1931: Nej till sjukkassan.
1933: Nej till beredskapsarbete.
1934: Nej till a–kassa.
1935: Nej till höjda folkpensioner.
1938: Nej till två veckors semester.
1941: Nej till sänkt rösträttsålder.
1946: Nej till fria skolmåltider.
1946: Nej till allmän sjukvårdsförsäkring. ’
1947: Nej till allmänna barnbidrag.
1951: Nej till tre veckors semester.
1953: Nej till fri sjukvård.
1959: Nej till ATP.
1960–talet: Ja till apartheid. Moderaterna tog avstånd från alla sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika och var emot det svenska stödet till ANC.
1963: Nej till fyra veckors semester.
1970: Nej till 40–timmars arbetsvecka.
1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63.
1974: Nej till fri abort. Den 29 maj
1974 röstade riksdagen ja till fri abort, vilket resulterade i den svenska abortlagen som låter kvinnan själv besluta om abort upp till den 18 graviditetsveckan. Moderaterna röstade nej.
1976: Nej till femte semesterveckan.
1983: Nej till löntagarfonderna.
1994: Nej till partnerskapslag för homosexuella.
1998: Nej till erkännande av homosexuellas rättigheter inom EU. EU–parlamentet röstade för ett erkännande av homosexuellas rättigheter, men de moderata ledamöterna röstade nej.
2003: Ja till Irakkriget. Alla riksdagspartier demonstrerade mot och kritiserade Irakkriget utom just moderaterna.
2004: Ja till sänkt a–kassa och sjukpenning.
2006: Nej till gröna jobb.
2006: Nej till sex timmars arbetsdag.
2006: Nej till upprustning av offentliga sektorn.
2006: Nej till höjd a- kassa.
2006: Ja till sänkt a-kassa.
2006: Nej till höjd sjukersättning.
2007: Ja till sänkt sjukersättning.
2008: Ja till FRA-lagen
2009: Ja till IPRED-lagen
/Robin Enander, Ordförande SSU Arvidsjaur
www.ssu.se - www.norrbotten.ssu.se - www.ssuarvidsjaur.wordpress.com -www.socialdemokraterna.se - www.LO.se
Läs även andra bloggares åsikter om moderaterna, fascism, orättvisor, arbetarparti, arbetsparti, piska arbetare, klassklyftor, klasspolitik
8 svar so far ↓
Mike // februari 28, 2009 vid 11:14 f m |
Kan bara säga en sak..
Fyfasen.
Sprider detta.
Dom har sett maktens ljus för sista gången.
vinner dom fler val så lita på att dom fuskade sig till toppen.
Hycklarpolitiker , bort med dem.
Inför direkt demorkati.
http://www.alliansupproret.se/?p=218
http://erikhultin.se/02/sveriges-nya-regering.php#comments
http://stenudd.blogspot.com/2009/02/ipred-och-annan-spaning-redan.html
lol 3 länkar som exponerar allting tillsammans och ger en helhetsbild.
Otroligt vad som kan uppnås med internet.
Antar det är därför vi behöver fascister på makten som censurerar oss och har privatpoliser.
Så sanningen inte kommer fram och man kan fortsätta sko sig på folk.
Mike // februari 28, 2009 vid 12:39 e m |
Nackskott: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4526418.ab
Erik // mars 1, 2009 vid 7:07 e m |
Inte så att jag har någon lust att försvara det moderata partiprogrammet (det görs bäst av en moderat), men till bilden hör väl att Socialdemokraterna inte är så många snäpp bättre. Sociademokraterna röstade för IPRED och är i princip för FRA-lagen. Trafikdatalagringslagen är ett direkt resultat av Thomas Bodströms arbete inom EU.
Oavsett detta så är inte kampen för integritet och rätten till ett privatliv en fråga som hör hemma i något block eller parti. I den kampen behövs vi alla, oavsett partifärg.
Av just den anledningen kunde jag enas med en moderat, en sosse och en vänsterpartist i samma debattartikel förra söndagen i SvD. Dessa lagar berör oss alla, helt enkelt.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2503893.svd
Robin Enander // mars 2, 2009 vid 5:25 e m |
Det var en socialdemokratisk riksdagledamot som framhöll innan voteringen att det stora problemet är att det krävs så omfattande integritetskränkande åtgärder för att komma åt något så bagatellartat som att människor fildelar. Skiv och spelindustrins vinster ökar stadigt varje år trots fildelningen.
Det är anmärkningsvärt att socialdemokraterna ställt sig bakom nämnda förslag, men man har emellertid intagit en mer restriktiv hållning och ställt krav på begränsningar och kontrollinstanser.
Men jag instämmer med din ståndpunkt. Vi måste alla slåss för rätten till integriteten, som för övrigt bör grundlagsskyddas.
Dennis Nilsson // mars 1, 2009 vid 10:02 e m |
Finns det inget mera positivt som Moderaterna gjort?
Det enda jag kan se från din sammanställning är ”1983: Nej till löntagarfonderna. ”
Robin Enander // mars 2, 2009 vid 5:26 e m |
Löntagarfonderna var ju ett jättebra förslag för att stärka den ekonomiska demokratin i samhället. På vilket sätt motsätter du dig löntagarfonderna?
Moderaternas mörka ideologi « SSU Arvidsjaur // mars 8, 2009 vid 1:12 f m |
[...] Ta del av listan här [...]
Dennis Nilsson // mars 14, 2009 vid 2:48 f m |
”På vilket sätt motsätter du dig löntagarfonderna?”
Det är inget som hindrar dig, mig, staten, facket, löntagarna, eller vem annan som helst att driva företag.
De ”löntagarfonder” du avser såg ut på pappperet att ”stärka” den ekonomiska demokratin i samhället. Av historien kan vi lära att i de länder man testat detta så blir det att makten flyttas från en ”privat politbyrå” till en annan ”kollektiv politbyrå”.
Den mest framgångsrika möjligheterna att stärka den ekonomiska demokratin i samhället är att ha en lagom blandning av ägande, såsom privat, kooperativt, statligt, kommunalt.
Och så behövs en tuff konkurrensmyndighet som slår vakt om konkurrensen och slår ned på kartellbildning.