Nu får det fan vara nog med det miljöpolitiska hyckleriet.

Som ung tvingas man, nästintill maktlös, att se på hur regering efter regering abdikerar från sitt miljöpolitiska ansvar. Finns det ingen politisk vilja för att minska utsläppen och lindra effekterna av den globala uppvärmningen, hur fan ska vi då klara av de genomgripande sociala konsekvenser miljöförändringarna kommer att få?

Jag ser hur den svenska regeringens klimathyckleri tilltar lavinartat. Reinfeldt talar om att genomföra minskningar av utsläppen samtidigt som han avsätter 30 miljarder för att bygga förbifart Stockholm som kommer att alstra ett avsevärt tillskott av koldioxidutsläpp. Ett sant janusansikte. Såg en diskussion på SVT där t.om. statens egna forskare och rådgivare kritiserade detta projekt och regeringens miljöpolitik. Då började miljöpajasen Carlgren raljera om att vi kommer att förmå en utsläppsminskning genom teknisk utveckling. Men en forskare replikerade med att det kommer dröja alldeles för länge innan vi kan tillgodoräkna oss en utsläppsreduktion genom ny teknik på området. Då är det redan för sent. När det kommer till en viss nivå blir klimatproblemen självgenererande. Enda lösningen ligger i att minska bilåkandet och helt enkelt utsläppen från alla sektorer. För det krävs en politisk vilja som den sittande regeringen inte besitter och som jag börjar tvivla på delvis hos mitt eget parti med tanke på att man ställer sig positiva till det Förbifart Stockholm. Klarar inte ett litet land som Sverige med relativt liten trafik av att minska utsläppen, hur ska större länder kunna göra det? Och man har tamejfan inte rätt att ställa krav på u-länder om man inte är beredda att göra någonting själva.

Utifrån den här bilden, som gör sig gällande i flera andra länder, och med tanke på Sveriges ordförandeskap i EU så framstår de stundande klimatförhandlingarna i Köpenhamn som ett spel för gallerierna. Det är vämjeligt att se kapitalistkramarnas avsaknad av miljöpolitisk vilja och en massa tom retorik som används för att upprätthålla stödet hos väljarna. Men jag är övertygad om att det kommer att visa sig verkningslöst, och att den unga generationen och alla medvetna svenska väljare ställer krav på en effektfull miljöpolitik i nästa val. Annars är vi jävligt illa ute.

/Robin Enander

Läs även andra bloggares åsikter om hållbar utveckling, förbifart stockholm, miljöpolitik, Andreas Carlgren, miljö, Stockholm, Köpenhamn, COP-09, klimatet, global uppvärmning, socialdemokraterna, regeringen

Rapport från ungdomsstyrelsens rikskonferens.

Mellan den 1:a till 2:a December äger ungdomsstyrelsens konferens rum. Ett tillfälle för ungdomspolitisk diskussion, koordinering och utveckling. Robin Enander befinner sig på plats som representant för elevrådet på gymnasieskolan i Arvidsjaur.

Seminarium om ungas roll i EP-valet. 1:a december.

Återvände just från ett intressant seminarium som berörde Europaparlamentsvalet och ungas engagemang däri. Bland föreläsarna fanns företrädare för den exceptionella samhällsklassen vid Marks gymnasium som iscensatte ett nationellt skolval till Europaparlamentet i frånvaron av initiativ från annat håll. Det var ett bevis på kraften i ungas engagemang och den utbredda politiska medvetenheten bland unga. I skolvalet 09 så vann Piratpartiet, vilket är föga förvånande. Den personliga integriteten har varit hårt ansatt de senaste åren genom antagandet av bl.a. FRA-lagen och IPRED – direktivet. Det utbredda stödet för Piratpartiet är därför ett sunt uttryck för politisk medvetenhet när många av de etablerade partierna nonchalerat folkviljan. Miljöpartiets stora uppsving bland unga är en tydlig signal om att hållbar utveckling är en central politisk fråga för unga, och att man ställer krav på en betydligt mer offensiv miljöpolitik.

Här kan Ni läsa allt om Marks Gymnasieskolas projekt och ta del av resultaten: http://skolval09.marksgymnasieskola.se/

/Robin Enander

Läs även andra bloggares åsikter om EU, Euparlamentsvalet, EP-valet, val, skolval 09, Marks gymnasieskola, ungdomsstyrelsen, europaparlamentet, margot wallström, LSU

En sjuk försäkring.

Förutom den indoktrinering och hypnos som regeringen föreskrivit arbetslösa så noterar jag att sjukkassan har börjat ägna sig åt kollektiv helbrägdagörelse på regeringens uppdrag.

/Notören.

Socialism på ICA i Vellinge.

Till och med Marie Atnoinette uppvisade böjelser för fördelningspolitik när hon föreslog kakor och bakelser som svar på hungersnöden i Frankrike. Till skillnad från Reinfeldt som har den klena ambitionen att ge 200 kr mer i månaden till vårdbiträden och 100 000 spänn i skattebonus till bankdirektörerna. 200 kr räcker ju knappt till tre Alladinaskar i månaden.

(Nu förväntar jag mig en reaktion från någon moderat från Täby som vill påpeka att jag har fel. För man kan få fyra askar med kupong på Ica Maxi i Vellinge.)

Dagens citat: ”Vi i Moderata Ungdomsförbundet är av åsikten att marknaden löser alla problem.” ur Moderata Ungdomsförbundets rapport Unga i offentlig sektor s. 27

/Leonardo Marx

Läs även andra bloggares åsikter om Vellinge, Täby, Fredrik Reinfeldt, Marx, Socialism, Marie-Antoinette, konservatism, satir

Rödgröna garanterar slut på klimathyckleri!

I dag har vi bättre kunskap än någonsin att förhindra överexploatering av naturen och de klimatorsakade konflikter som följer därpå. I strävan efter ett globalt klimatavtal inger också valet av Barack Obama stort hopp. Vi står inför vår största prövning någonsin med ett globalt klimathot. Men vårt största dilemma ligger i att omsätta kunskaper och vilja i handling.

 

Det första dokumenterade kriget någonsin var ett klimatkrig som utspelades i Sumer för 4 500 år sedan, ett språkområde i södra delarna av nuvarande Irak, och pågick i 200 år. Nederbörden i regionen var begränsad varför civilisationerna var beroende av vatten från floderna Eufrat och Tigris. Detta behövdes för att driva det konstbevattnade jordbruket. I takt med ökande behov uppstod stridigheter om de livsviktiga tillgångarna. Militära kraftmätningar och medling var de konfliktlösningsverktyg som tillämpades, på det området har det inte skett någon förbättring än i dag. Påskön är ett annat exempel. Mellan 1500-talet och 1700-talet minskade befolkningen med 70 procent genom total avskogning och de konflikter som följde på försämrade livsmöjligheter.
I dagens Sudan har de omfattande klimatförändringarna varit en del av orsakerna till årtionden av krig. De senaste fyrtio åren har öknen spridits hundra mil mot landets södra, tidigare fruktbara del. 40 procent av skogen har försvunnit och avverkningen fortsätter med 1,3 procent årligen. I ett land där 70 procent av befolkningen lever av lantbruk är detta förödande. Markkonflikter har lett till våldsamma stridigheter som dessutom förvärrat situationen genom att man bland annat förstört växtligheten runt bosättningar som en del av krigföringen. I den västliga Darfurprovinsen har striderna om livsutrymme resulterat i ett regeringsunderstött folkmord i vilket mellan 200 000 och 500 000 människor mördats. Sudan är det land i dag där kopplingen mellan klimatförändringar och krig är tydligast vilket kan ge en inblick i vad som kan följa framtida klimatförändringar i stora delar av världen.

När klimatförändringar diskuteras så är det oftast i naturvetenskapliga termer och hur man rent tekniskt ska lyckas minska utsläppen. Men de utsläpp som vi redan bidragit med kommer, oavsett hur mycket vi lyckas minska våra utsläpp nu, att orsaka stora klimatförändringar med genomgripande sociala konsekvenser. Hur ska man förhindra de konflikter som uppstått och kommer att uppstå i spåren av klimatförändringar? Hur ska man se till att alla människors basbehov blir tillgodosedda när livsmedelsförsörjningen och tillgången till rent vatten tryter?
Här krävs samverkan mellan olika vetenskapsområden för att komma fram till långsiktiga handlingsmodeller. För att klara detta krävs en politisk vilja som kan motstå kortsiktiga ekonomiska intressen. Utarmning av naturresurser, arbetskraftsutsugning, krig och miljöplundring kan inte tillåtas fortskrida som en lönsam verksamhet.

Det krävs därför gemensamma ansträngningar och att Sverige återtar en offensiv position för internationell solidaritet och hållbar utveckling. Internationellt fackligt samarbete är en nödvändighet för att stävja fortsatt utnyttjande av arbetskraft. I kontrast till den sittande regeringen, som dragit in delar av biståndet och skyfflar över miljöansvaret på mindre resursstarka stater, har de rödgröna klargjort en tydlig inriktning för att minska utsläppen och tänker även agera internationellt i rättvisefrågor. Det är vad som krävs för att Sverige ska ta täten för en lösning på våra gemensamma problem.

|Robin Enander, ordförande SSU Arvidsjaur
|Tidigare publicerad i Piteå-Tidningen 19:e November 2009

Kärnkaften – ett hot mot solidaritetstanken

 

Robin Enander på debattidskriften Tvärdrags hemsida i dag: http://www.tvardrag.se/index.php?te_id=577

 

/SSU Arvidsjaur

 

SSU Arvidsjaur starkare än någonsin!

Efter att höstkampanjen besökt Arvidsjaur i tisdags och onsdags så är SSU Arvidsjaur nu större än någonsin! Medlemsantalet har fördubblats.

SSU Arvidsjaur var också initiativtagare till en debatt på gymnasieskolan i Arvidsjaur mellan Mattias Vepsä (SSUs förbundssekreterare) och Martin Bucht (Distriktsordförande MUF Norrbotten) –> Läs mer om det i Piteå-Tidningen. <–

…..och på skolans hemsida HÄR

Framtidens demokrati!

Robin Enanders ledarkrönika från gårdagens PT. Framtidens demokrati.

Kapitalismens Janusansikte

SSU Arvidsjaurs ordförande Robin Enander skriver regelbundet i Piteå-Tidningen. Här är hans ledarkrönika från september, med rubriken Kapitalismens Janusansikte

Janus

In the midst of the storm, the Filipinos are still worth dying for…

Our dear nation, the Philippines has never been devastated like this before. It was reminisced in our annals that the last recorded typhoon and flood that destroyed the country was in 1967, and in the past few days, we experienced what moviegoers have been watching from flood disaster movies. One to two and a half storeys of flood have submerged the National Capital Region and many have suffered. Many became homeless, and the rich weren’t even spared. It is clearly an act of God (if they say so) in a way, that all men are equal and He is no respecter of persons. In this event, the haves and the have-nots have been equitable.

But in the midst of this calamity, even the incumbent government that boast of a strong republic has been shattered into pieces. The Malacanang Palace (the official residence of the President) was surrounded with submerged streets and slum areas, a very ironic and humiliating event in which the outgoing president (i hope so..) did not expect to happen. The Filipinos have already suffered much. We have been stormed with many government graft and corruption scandals, one after another and at this point, others may have thought the God may not have smiled upon all of us. This may be a reminder of what happens to a nation who apathetically let a wicked leader to govern it, and i sincerely believe that Pres. Gloria Macapagal Arroyo’s actions and doings, will go down in our history, with every Filipino people reminded of all the drought that she has brought…this storm shall end it and after it goes away, she will also end her term.

If I may commit to my memory, there is a saying that evil people succeed not because they are powerful enough, but because of the good people who does not do anything about it. I have read satirical comments in facebook which has said that we deserved the typhoon because there are many sinners here. Okay, I am fine with those but we must put into mind that we are all sinners and none, no one is righteous so we must not judge lest ye be judged. Maybe it was a punishment for many had been apathethic, maybe it isn’t. But it is definitely a lesson that each and everyone of us must learn from. Moreover, in these desperate times, what we need is more pro-active approach rather than a reactive response.

Surely, the current government again proved itself to be weak and incapable of securing the people, in which it vowed to serve and protect, in both sunny days, and rainy days. We must not be blaming them more or so, instead we must be demanding from them. Many citizens became refugees in an instant, lives have been lost, it was a good thing that there were still persons here in our country who still cared and hopes for a better future for us and for our posterity.As we dream of a country wherein all are socially, economically, and politically free, for our dreams of a bright tomorrow, when the oceans rise and thunders roar, we will soar above the storm, over the floods we shall be still, for as long as the world still turns there will be night and day, and there’s a rainbow always after the rain. Same with us, same with the Filipinos who are still worth dying for.

The Philippines have been in a state of calamity as of the status quo because of the storm Ondoy which hit the country last week and after it, another one, Pepeng, a stronger one came. Many cities and provinces have no electricity, and people are in dire need of relief goods, such as clothes, food, water and even financial help for rebuilding the homes and for possessions which have been destroyed. In my area, many are still in schools and gyms (which served as refugee evacuation centers).